Jobbat och ridit in flertal hästar men det är 3 stycken hästar som jag verkligen lagt ner mycket tid på. Två av hästarna, Munsboro April & Fire of Gold stod på Stöcke Ponnyförening och ingen ville ha dem p ga skador vilket begränsade deras rörelse = inte mycket ridning. Men det började i alla fall med Munsboro April, eller Apan som hon kallades. Apan var en svart B-ponny, 13 år gammal och tävlades upp till Mvsb. Och det mest häftiga med henne var att hon var född tvilling. Otroligt ovanligt och ännu mer ovanligt att fölen och märren överlever men dem överlevde dem alla. Nog för att hon hade en D-ponnys huvud och en A-ponnys ben så var hon en otrolig hoppare.  Apan drabbades för 5 år sedan av fång. Hon blev riktigt dålig och fick dåliga leder. Så man triangelmärkte henne och då ville självklart ingen ha henne. Så jag erbjöd mig att komma dit 2 dagar extra i veckan för att hålla igång henne. Hon betäcktes så under tiden hon var dräktig red jag henne, longerade otroligt mycket då hon inte var lättriden. Hon spräckte min hjälm och fick många flygturer med henne. Men jag tyckte om henne väldigt mycket ändå så jag fortsatte. Kom egentligen inte så långt, hon blev smalare i fett men sedan blev hon högdräktig så promenader då. Hon fick fölet, en otroligt söt liten hingst, My all inclusive. När han började bli äldre så skulle vi avvänja honom vilket gick jättebra och jag satte igång henne igen. Var där hela somrarna och bara pysslade på. Hon fick dock tyvärr ett kolikanfall vilket ledde sedan till fång år 2012. Hon blev riktigt dålig och kunde knappt gå även fast hon fick stark smärtlindring. Så fick veta den 22 augusti att hon skulle få lämna jorden den 27 augusti. For dit den 25 augusti med min syster som fotade oss. Den dagen var den sista gången jag såg henne.

När Apan hade gått bort tog jag inte hand om någon häst på ett tag. Jobbade självklart hos Catarina under denna tid men inte lika mycket som nu. Kunde ingenting om trav denna tid så var bara där och red någon gång.
När jag började vara hos Catarina mer och lärde mig köra osv så började jag rida Badtothebone. En svart travare f-06. Han var den finaste travaren jag hade sett. När jag började rida honom var allt en enda stor kamp. Fick alltid ligga i rygg på Catarina som körde framför och ja det fick fort. Vi hade inte lärt känna varandra helt enkelt. Så jag fortsatte hålla på med honom, körde honom i jobb och vi förstod varandra mer och mer. Sedan så märkte vi en dag att han hade ont i ryggen. Catarina sa att det inte var första gången så just då och där så sa hon att han måste säljas…
Så annons lades ut och jag utbildade honom inom ridning så att han skulle vara säkrare. Vid denna tid var han fantastisk. Red på långa tyglar, galopperade långa sträckor, red barbacka på honom för första gången och han flyttade för skänkeln osv.
Det kom en tvärvändning en dag, skulle hämta honom och hans hagkompis Coal Trader från hagen och då har vi alltid dem i varsin hand, CT var unghäst. Men en dag så bara sprang han över mig och han trampade mig på låret. Han var verkligen inte lik sig. När jag red honom var han inte så jätteovanlig. Vi hade några som ville provrida honom. Först kom en kvinna från söder som sökte en häst till fälttävlan och distans och det visste vi verkligen att han skulle passa till då han inte har en typisk travarkropp. Hon kom och provred, han var tjurig men skötte sig. Jag hade ett schema för hans träning så skulle rida honom efter och hon ville se hur han gick med någon som kunde honom. Ja hann knappt till Pegasus innan han drog världens bockserie och full galopp över stallbacken. Från absolut ingenstans. Höll mig kvar och fick stopp på honom. Men jag ville ju inte som hoppa av för det så fortsatte ridningen, han blev riktigt hängig men gick som en gud. Det var som han verkligen förstod att han skulle säljas.
Vi tog en till provridning och då var det en familj. Dottern och mamman var det som sökte häst att ta hand om tillsammans och ha som sällskap till deras f.d travare. Dem fick provrida, inte så rutinerade men vi tyckte om dem. Pappan och sonen var också med och medans mamman och dottern red i skogen så var dem jätteintresserade i våra andra hästar och påpekade hur fina dem var i hårremmen osv. Dem visade mycket kunskap i det hela ändå och dem var då alltså mjölkbondar. Och dem hade inga speciella mål med honom eller liknande utan dem ville bara ha en snäll häst som dem kunde ta skogsturer på osv.
Vi skulle bestämma oss sedan och Catarina sa bara vad hon tyckte och sedan fick jag bestämma. Och vi var väldigt eniga om att familjen skulle få ta honom då det kändes mer kärleksfullt. Att han verkligen skulle få vara häst och inte tävlas sönder eller liknande. Så det blev bestämt, dem fick ta honom. Vi bestämde då att han skulle flytta en månad senare. Under denna månad var han fantastisk, vi tog verkligen vara på vår sista tid tillsammans. Hälsade på honom en timme innan dem skulle hämta honom, ville inte vara där när dem kom, att se dem så lyckliga när man själv är väldigt ledsen. Så pappa skjutsade dit mig och Catarina packade ihop hans saker. Han stod ute i hagen så gick och hämtade honom, och just tanken att detta var sista gången jag skulle hämta honom fick mig att brista ut i tårar. Borstade honom i 40min och jag satt bara i hans box. Han for sedan iväg, och dagen därpå hade jag stallet på morgonen och allting var kvar. Blev en tuff dag med att städa ut boxen osv. Men fick i konfirmationspresent år 2013 att få fara och hälsa på honom i Bjurholm. Blev otroligt glad och vi for, jag fick ett glatt bemötande av en gnäggandes häst. Fick rida honom på åkern barbacka då dem inte hade vågat testa det ännu. Han hade tappat mycket muskler men som sagt så var inte deras idé att ha honom i tävlingsskick men blev bara ovant för mig att se honom så.
For dit nu i vintras också, och ja det var då tyvärr då vi såg att hans man var avklippt… Han hade otroligt lång tunn svart man… Han var inte ens klippt bakom öronen. Men gjort är gjort och han mådde bra. Det är huvudsaken. Han är nog den som är saknad mest måste jag säga, låter nog hemskt men jag fick verkligen ett riktigt starkt band med honom.

År 2012 red jag på Stöcke och började rida en häst som hette Fire of Gold ”Gullan”. En Otroligt vacker isabellfärgad C-ponny f-96. Hon var ju till åren men en otroligt fräsch och fin häst som tävlade till hennes sista år. Gullan blev skadad år 2013 i ett bakben vilket resulterade i att hon inte kunde hoppas/tävlas mer. Så hon blev också triangelmärkt. Satte igång henne och hon fick tillslut trava också. Hon blev väldigt lätt taggad och stressad så jobbade egentligen bara med det, att hon skulle kunna trava lugnt och sakta utan någon kamp eller liknande, Och det gick jättebra. Tyvärr så hann jag inte så mycket med henne innan hon blev för dålig och togs bort.
Sista året jag red på Stöcke så betäcktes ponnyn Valentin Belizza ”Doris” som jag var med och red in för 6 år sedan. I och med att hon betäcktes fick hennes tävlingsryttare byta häst och jag sattes på Doris 2-3 dagar i veckan. Skrittade henne i ca 2 månader innan jag fick börja jobba henne. Kanske inte det absolut roligaste men hon är verkligen en otroligt snäll och söt häst, även fast det var med henne jag skadade ryggen så tycker jag om henne väldigt mycket och gör det än idag. Travade igång henne och hon började gå väldigt bra och hon har näst intill aldrig gått att få i form avslappnat eller liknande, gick som en orm hela tiden osv. Men hon blev jättetrevlig att rida och fick efter några månader galoppera med henne och efter ytterligare månader gick hon i form i galoppen också. Anledning till att hon betäcktes från grunden var att hon hade problem med brosken i alla 4 ben… Så hon behövdes hålla igång och hon har aldrig gått så fint som hon gjorde då. Låter säkert jättekaxigt att skriva detta att jag rider sjukt bra eller liknande men så är det verkligen inte. Har bara funkat otroligt bra med dessa hästar. Doris blev i alla fall tillslut högdräktig och kunde inte rida längre. Då beslutade jag även att sluta på Stöcke. Hon har nu fått ett otroligt sött föl vid namn av ”Svampbob” och nu ska hon nog få gå bara ridskola tyvärr. Vet inte riktigt hur hon är idag då jag inte varit där på närmaste åren och tror nog inte att jag vill veta faktisk.

Så detta är de hästar som jag jobbat mest med. Nu är jag alltså heltid hos Catarina där vi jobbar för att nå toppen med våra fantastiska hästar. Vi har som mål för året att få tävla i Norge eller i söder. Hade varit en otroligt häftig upplevelse och vi hoppas att vi ska undvika fler skadade hästar. Ska försöka komma igång med Dramaqueen igen så fort som möjligt så att vi kanske får chansen i år att få tävla. Det är egentligen det Enda riktiga målet jag har för detta år.
Ska även rida in och utbilda Dramaqueen´s syster Joga Bonita som sedan förmodligen blir till salu om vi inte har kvar henne och kör in henne igen. Men just nu lutar det mest mot att sälja henne då vi inte riktigt har tiden för henne som hon förtjänar. Så om någon vill ha en otroligt fin häst, grov modell och skulle nog fungera fantastiskt inom western eller dressyr så hör av er!

[email protected]
Mer än så tänker jag faktiskt inte skriva haha. Aningen rörigt med ordningen med hästarna men svårt att komma ihåg alla årtal osv. Många tycker nog att denna text var otroligt dålig, tråkig och onödig men kändes kul att få skriva av sig lite då jag själv inte tänkt på det så mycket och all denna text flöt bara på så skrev alltså 1 750 ord på en halvtimme non-stop. 

Munsboro April "Apan"

Valentin Belizza "Doris"

//doris och hennes föl i somras


Badtothebone

//sista bilden är från besöket i Bjurholm.

Fire of Gold "Gullan"

 

//Första bilden är från hennes tävlingskarriär, andra bilden är från när jag red henne.